emcave

dagen började perfekt, igen!
allt blev som de skulle, håret och sminket blev bra, drog till birsta med mamma och mormor för att fika och handla lite och så, precis allt va bra..

MEN som vanligt så blev de sämre efter ett tag..allt blev förstört för en ynklig liten jävla sak, kan inte fatta att jag alltid tar det så pass hårt så jag får ångest över det? har alltid haft problem med det, tyvärr.
denna gång handlade det om mina beslut, oftast så gör jag saker eller bestämmer mig för något utan att ens fråga eller prata med min mamma om det och när jag väl säger det och jag inte får de svar som jag hade förväntat mig..så känns det allvarligt som om att någon skär sönder alla organ som finns i kroppen på mig.
varför kan jag inte bara acceptera?
varför kan jag inte bara ta ett nej?
varför kan jag inte bara inse att jag inte kan göra allt på mina villkor eller mina tycken?
varför? varför? VARFÖR?!
blir så jävla less på mig själv. Dö.